För den som reser är världen vacker


Bild: Minett Sikström

För den som reser är världen vacker är titeln på Per J Andersson senaste bok. Och visst är det till stora delar så. Men även för dem som av olika skäl inte reser är världen också vacker. Även en del av de som inte reser tar del av massmedia, bland annat TV och kan då exempelvis se naturprogram och tycka att moder jord är vacker.

Indien och Naxos
Per skriver om platser han varit på som slummen i Indien, vandring i Nepal, liftat i Europa och hans förkärlek till tåg som färdmedel. Mellan berättelserna från olika platser i världen skriver han om forskares rapporter kring resande och har flera kända citat från mer eller mindre kända författare. Och han skriver varmt om sina favoritplatser på jorden som Naxos i Grekland och platser i Indien.

Bättre människor
I boken ställs frågan: Blir vi bättre människor av att resa? Nja, något enkelt svar tycks inte finnas på den frågan. Personligen tror jag inte det. Däremot är det bra för en människas självförtroende och självkänsla. Jag har vid olika resor mött människor, som rest en hel del, som tycker det tar för lång tid innan de blir servade, som tycker att hotellet inte är på den nivån de anser att ett hotell skall vara, människor som inte uppskattar det oförväntade och så vidare. Dock skriver inte Per vad han anser med ”bättre”, på vilket sätt bör en människa bli bättre av att resa? Och hur bör det märkas på personen? Som sagt med den allmänna frågan kommer det för min del en del följdfrågor.

Varför ett resebehov
Per resonerar sig fram till varför han har ett så stor behov att resa. Om det kan bero på att han flyttade mycket i barndomen. Själv tror jag att det finns många svar på den frågan. Jag flyttade inte i barndomen, men gillar att resa. Även om jag tror att det vanligaste svaret på frågan är att slippa arbetslinjen ett tag. Att få fri tid i ordets rätta bemärkelse. Ingen stämpelklocka, ingen onödig irritation, då kollegan som aldrig kan passa tider som vanligt är sen och känslan av att jag bestämmer över min egen tid. För att få miljöombyte. Sedan har vi det som är bonus med resandet som att pröva annan mat, få en inblick i en annan kultur och upplevelser av olika slag för att nämna några positiva saker med resandet.

Att vara på resande fot skapar ett behov av att vilja se mer och uppleva mer. Knappt har vi hunnit hem från en resa förrän letandet efter en ny plats att åka till bokas in. En vilja att det ständigt ska hända något, att vara i rörelse, se och uppleva något nytt för att kunna längta tillbaka till våra invanda vanor och mönster i vardagen och sedan längta bort igen. Det vill säga det typiska livet för en resenär som allt som oftast har nya resor inplanerade, vare de är bokade eller i planeringsstadiet – helt enkelt en resande människans tillvaro.

Svunna epoker
För den som reser är världen vacker. Även om jag likt Per när en dröm om svunna epoker. Jag skulle vilja åka till Paris och sitta på samma café som Jean-Paul Sartre och Simone De Beauvoir och inbilla mig att jag känner historiens vingslag. Och drömma mig bort och tro att deras samtal var djupa och intellektuella. Men om jag kopplar bort min drömvärld om kända klassiska författare, nostalgi och andra känslor och tänker på nuet så är världen vacker.

Boken är perfekt för alla som älskar att resa. Delar av innehållet fick mig att tänka kring en del runt resandet. Läsaren får bland annat lära sig vad ordet dromomani innebär, för er som inte läst boken kan jag avslöja att det betyder att en person har en ”sjuklig” drift att resa.

En bok jag hoppas de kommer använda på turismutbildningar. För att få ett annat perspektiv än bara forskares.

Varför reser du? Och tror/tycker du att man blir en bättre människa av att resa?

Vill du läsa en annan recension om boken läs då Halloj Världen.

Vill du höra Per själv berätta om boken? Lyssna då på ”För den som reser är världen vacker”.

Vill du veta mer om Varför vi reser? Lyssna då på Vagabonds respodd.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.