Om reseberättelser och varför reser vi?


Bild: Minett Sikström

Har du dromomani – det vill säga en ”sjuklig” drift att vilja resa? Och hur apodemisk (konsten att resa) är du? Sedan jag började blogga 2009 har antalet resebloggar mer eller mindre ökat explosionsartat de senaste åren. Med ökat antal resebloggar kommer också fler reseberättelser. Liksom det ploppat upp resepoddar som berättar om sina resor.

Kolla på mig
Reseberättelser som i mångt och mycket handlar om resenärerna själva. Det är som om resebloggaren vill säga (mellan raderna): ”Hör här vad jag sett och upplevt,” skriver författaren Carina Lidström.

Dela med sig av upplevelser
Vidare skriver Carina: ”Den som reser vill dela med sig av viktiga och spännande upplevelser som på flera sätt har betydelse för vilka vi tycker oss vara och vill vara eller bli.” Det låter som om det finns en baktanke med resandet och vilken vinkel en person har på sin reseberättelse. Fast så kanske det är, våra handlingar vi utför sker ju trots allt medvetet eller omedvetet. Och vår förförståelse för saker och ting. Vilket gör att det finns ett mål med resan som präglar vad man iakttar och vill berätta om.

Guideböcker och reseberättelser
Är du en ”armchairtravellers” – sitter du hemma fåtöljen och läser reselitteratur? Eller läser och reser du samtidigt? ”Det vanligaste sättet att resa med litteratur är annars troligen att se och resa med guideboken i hand,” skriver Carina Lidström. Hon skriver också att: ”Guideböcker är också att se som ett slags reseberättelser.” Och så har jag inte tänkt, men så kan man också se på saken. Vilket innebär att jag läst fler reseberättelser än jag trott.

Förväntningar
Vilka förväntningar har du på din resa? Förväntar du dig något exotiskt och annorlunda? Resejournalisten Per J Andersson skriver om Bali i en krönika: ”Kort sagt: en perfekt miniatyrvärld. Vital, inbjudande och exotiskt annorlunda.”

Varför reser vi
Carina Lidström skriver: ”Varför reser vi så mycket idag? Ja, skälen är förstås olika, men om det inte handlar om resor i tjänsten så rör det sig nog ofta om en önskan om ett avbrott i vardagen, en önskan om att möta något annorlunda än det vi har runt oss hemmavid.”

Per J Andersson skriver i sin bok: För den som reser är världen vacker att anledningen till att vi reser är: ”För resandet är ett sätt att söka meningen med livet bortom arbetets tvång och kampen för överlevnad.”

Resor en merit
”För de adelsmän som reste i Europa på 1600-talet var resan en viktig merit inför den framtida karriären inom staten. Reseberättelsen blev därmed inte bara en berättelse att om vad man sett utan också en meritförteckning som skulle imponera på arbetsgivaren,” står det i boken: Från Karakorum till Siljan – resor under sju sekler av Hanna Hodacs och Åsa Karlsson.

Resor en tävlan
Att resor kan ses som en meritförteckning märks av även i dag. Fast då inte främst vid arbetssökande utan gentemot främst andra resenärer. Ett tydligt exempel på det är att många gärna berättar hur många länder de har besökt. Som om det vore en tävlan – flest länder vinner, typ, oklart vad vinsten är, dock. Jag har suttit på middagar då det känts som om folk tävlar om antalet länder de besökt. Och där avundsjukan varit tydlig.

Har du läst texten så här långt lider du nog av dromomani och är apodemisk. Och det mesta vi gör, gör vi av egoistiska skäl, så är det även med reseberättelser.

Blev du nyfiken på Carina Lidström och vill köpa hennes bok:Berättare på resa : svenska resenärers reseberättelser 1667-1829 via Adlibris.

Håller du med? Skriver du reseberättelser av egoistiska skäl?